All over again

Det är som i foxtrott - två steg fram och ett tillbaka - så verkar livet vara. Jag hoppas bara att stegen framåt blir flest när man räknar ihop dem mot slutet! När jag äntligen tycker mig se en ljusning för Smulan och Lilla My och vår relation, så klipper de till.

Lilla My tackade ja till att följa med till fjällen. Undrens tid är inte förbi! Hon kom upp med buss sent på tisdag kväll och for hem på fredag eftermiddag med pappans kollega. Vädret var fantastiskt och Lilla My har antagligen inte rört sig så mycket under hela det gångna året, som under de här tre dagarna. Det vore synd att säga att Lilla My var ett under av trevlighet eller vältalighet, men det gick faktiskt att prata med henne, utan att det blev polisförhör av det hela. Lilla My använde sig av ett neutralt tonfall och hela meningar i kommunikationen med mig! Väl hemma igen, frågar jag om jag kan komma förbi med några saker, som hon har frågat efter. Men hon är "upptagen" - igen. Tillbaks till ruta ett? Eller har vi kanske avancerat en kvarts ruta?

image53

Smulan är helt fördärvad. Hon sjuder av ilska och hat mot mig. VARFÖR? Den nya bloggen osar av samma vrede, som den gamla, katastrofala gjorde. Med risk för att bli tjatig - varför? Smulan sitter onekligen i klistret. Hemsituationen är inget rolig. Om man ska tro bloggen, så förekommer mycket fylla och Lilla My förpestar Smulans liv med elaka, svartsjuka kommentarer. Smulan själv, dricker sig ohyggligt full, ohyggligt ofta. Hon testar annat också, och ljuger... Det här är verkligen inte kul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback