Sju kvällars uthållighet
Det går ganska fort. Efter sju kvällar kryper det i Smulan. Det är för jobbigt, för långt, för strikt. Hon tjatar sig till en bortakväll och försöker sedan få till ett gräl - tror jag - genom att ringa och kräva att få sova kvar, fast vi kommit överens om att hon ska komma hem. Jag uthärdar - visst, sov borta men jag gillar inte det här. Visst, du behöver inte bo hos mig, men jag vill prata med dig om det i lugn och ro. Jag behåller mitt lugn och ber Smulan att komma nästa söndag igen, för att prata.
Det är en trött och sliten tjej som dyker upp. Smulan har tränat stenhårt, med inhyrda tränare. När hon ser på mig med orolig blick, vet jag inte om det är tröttheten, eller om hon är rädd för att jag ska vara ledsen eller arg. Vi tar en promenad med Lilltrollet. Dagen är mild och väldoftande höstlik. Lilltrollet skuttar och charmar och lockar till skratt. Vi får till en bra dialog. Det känns skönt att prata öppet och försöka ta gemensamma beslut.
Det är en trött och sliten tjej som dyker upp. Smulan har tränat stenhårt, med inhyrda tränare. När hon ser på mig med orolig blick, vet jag inte om det är tröttheten, eller om hon är rädd för att jag ska vara ledsen eller arg. Vi tar en promenad med Lilltrollet. Dagen är mild och väldoftande höstlik. Lilltrollet skuttar och charmar och lockar till skratt. Vi får till en bra dialog. Det känns skönt att prata öppet och försöka ta gemensamma beslut.
Kommentarer
Trackback