Betty Blue

Jag hade glömt hur roligt det kan vara att sy! Gårdagens nyinköpta shorts måste sys in. Det var en kalkylerad åtgärd - de var för stora, men hade rätt stuk, rätt färg och ett lågt pris. Resultatet blev perfekt och inspirerade till mer. Jag tog mig an högen med lagningar och ändringar. Kände kreativiteten spira. Längst ner i högen låg de dyra, lite blanka, ursnygga jeansen från Filippa K som jag köpte i höstas. De kräver egentligen en långbent flickkropp... På mig sitter de åt om benen, men som en påse runt midjan. Skicklig försäljerska, eller dum kund - de blev mina ändå. Jeansen är så snygga att jag ständigt hajar till, när jag ser någon annan bära samma modell. Upprymd av de goda sömnadsresultaten tog jag tag i uppgiften. Sprättade, nålade, klippte bort överflöd. Symaskinens nål och tråd dansade över det spänstiga, lite hårda tyget. Sömmarna smälte snällt in i väven. Jag hittade t o m en extra knapp att ersätta en bortklippt dito med. Tålmodigt fäste jag alla trådar och klippte nogsamt bort lösa trådändar och tygremsor. Så satte jag på mig jeansen och gick ut i köket för att ta ett glas vatten. Där satt Maggie med kompis och fikade. Maggie gav mig en uppskattande blick. "Snygga jeans", sade hon, "Nya?"