Betty Blue

När jag lämnat min syster yster vid stationen för att ta bussen hem igen drabbas jag av en lätt tomhetskänsla. Hon har varit hos mig i ett dygn ungefär. Vi har inte träffats på länge, men när vi börjar prata är det som om vi aldrig skiljts åt. Det känns som om vi hade för lite tid. Kanske är det så det ska kännas.

Jag åker tillbaks till tonåringarna. Vi ska ha tjejkväll - Maggie, Pi med kompis och jag. Räkna de lyckliga stunderna blott... Vi hyr en riktigt tjejig film, lastar matkorgen med färggrann frukt och lyxglass. Maggie hjälper mig att tömma matkassarna, sköljer frukten och kommenterar färgprakten. Sedan äter vi middag tillsammans under livlig diskussion, skratt och glam, och ser filmen. Den är väldigt rolig och helt klart riktad till en ung, kvinnlig publik. När filmen är slut flyttar tonåringarna över till msn - för att chatta. Jag sitter kvar vid tv:n och ser "Vinnare och förlorare", en svensk film. Det är svenskt vemod parat med Hollywood happy end. Temat är det enkla, men viktiga i livet - att bli accepterad för den man är, att ha ett värde, att älska och bli älskad. Ganska vackert, faktiskt.