Nytt perspektiv
Trots en extremt orolig och drömfylld natt, så är min förkylning mirakulöst mycket bättre när jag vaknar denna kyliga, vackra tisdagsmorgon. Jag har slagits, flytt och skrikit genom dröm och sömn och hållit min älskade vaken med min nattliga verksamhet. Nu sitter vi tillsammans vid frukostbordet - han obeskrivligt trött, jag förbluffande vederkvickt. Stackars, underbare, älskade!
Dagen går ett rasande tempo. Jag känner mig snygg i min skjortklänning och tights, och är ganska effektiv. Skönt! Inte så mycket glömska idag. På väg hem i den täta, långsamma eftermiddagstrafiken lyssnar jag på en intervju med proffshockeyspelaren Thomas Johansson (numera DIF). Han är så positiv! Allt är så kul och alla människor ställer upp när man behöver dem. Antagligen är det så, att det är lätt att ställa upp för någon, som har den attityden. Han berättar, utan krusiduller, om hur klubben stöttade när hans fru blev dödssjuk av ett virus, som satte sig på hjärnan. Thomas fick helt abrupt hoppa av spel mitt i säsongen för att ta hand om frun. Plötsligt inser jag med full kraft hur glad jag är över att vara fullt frisk! Jag tänker även på vänner och bekanta vars barn plötsligt drabbats av diabetes, depression eller anorexia och den svåra situation, som detta medfört. Mina tonåringar må ha lämnat skeppet, men de är i goda händer och troligtvis helt friska. Tillvaron får med ens ett nytt perspektiv...