Något fel
Det är något fel med Lilla My. Pappan var hos läkaren med henne i fredags och hon blev vidareremitterad till specialistklinik... Inte bra alls. Och inget, som jag kan göra för att hjälpa min dotter. Jag ringer på söndagskvällen för att höra om jag kan följa med till läkaren och stötta. Lilla My svarar. Rösten är som vanligt avvisande, skrovligt korthuggen. "Du behöver inte följa med", säger hon. "Nej, jag vet." Jag förklarar att jag gärna följer med, såvida Lilla My inte motsätter sig det. Hon svarar. Nekande, såklart. Skyller på att det är jobbigt att ha flera personer i sällskap...
Pappan återger läkarbesöket - vad som gjordes, vad som sades, nästa steg. Den äldre, kvinnliga överläkaren frågade Lilla My om hennes hälsa och hennes hemsituation. På frågan om vi sökt extern hjälp för att reda ut vår konflikt svarade Lilla My att vi inte hade det, eftersom mamma inte vill ha extern inblandning! När jag hör det faller jag nästan av stolen! Tror Lilla My verkligen det? Eller säger hon bara så, för att ytterligare smutskasta mig? Jag får ju inte vara med och kan inte försvara mig! Jag har nästan våndats ihjäl över insikten att jag inte kan förmå tonåringarna och pappan att söka hjälp gemensamt med mig! Vis av ett tidigare liv med mig, yppar pappan sin tveksamhet över Lilla Mys tvärsäkra uttalande, om att jag inte vill ha hjälp att lösa konflikten. Då händer något, som jag önskar hade hänt för flera månader sedan. Jag ser det tydligt framför mig. Den äldre, kvinnliga överläkaren, erfaren och klok, betraktar eftertänksamt Lilla My, mäter henne med blicken. Hon lägger huvudet lite på sned, fångar Lilla Mys blick och får ögonkontakt. Hon säger: " Du är visst inte så intresserad av att lösa den här konflikten."
Pappan återger läkarbesöket - vad som gjordes, vad som sades, nästa steg. Den äldre, kvinnliga överläkaren frågade Lilla My om hennes hälsa och hennes hemsituation. På frågan om vi sökt extern hjälp för att reda ut vår konflikt svarade Lilla My att vi inte hade det, eftersom mamma inte vill ha extern inblandning! När jag hör det faller jag nästan av stolen! Tror Lilla My verkligen det? Eller säger hon bara så, för att ytterligare smutskasta mig? Jag får ju inte vara med och kan inte försvara mig! Jag har nästan våndats ihjäl över insikten att jag inte kan förmå tonåringarna och pappan att söka hjälp gemensamt med mig! Vis av ett tidigare liv med mig, yppar pappan sin tveksamhet över Lilla Mys tvärsäkra uttalande, om att jag inte vill ha hjälp att lösa konflikten. Då händer något, som jag önskar hade hänt för flera månader sedan. Jag ser det tydligt framför mig. Den äldre, kvinnliga överläkaren, erfaren och klok, betraktar eftertänksamt Lilla My, mäter henne med blicken. Hon lägger huvudet lite på sned, fångar Lilla Mys blick och får ögonkontakt. Hon säger: " Du är visst inte så intresserad av att lösa den här konflikten."
Kommentarer
Trackback