Betty Blue

Nu är det gjort. Min älskade lockade och pockade. Han var fylld av iver och gott humör. Själv kände jag bara olust och en förfärlig prestationsångest. Jag var lite butter, lite ovillig. Men till slut så gick vi ut på golfbanan - min säsongspremiär. Min älskade är egentligen den bästa golfkompis, man kan tänka sig. Han tar det hela på lek - lämnar dåliga slag bakom sig och gläds åt de bra. Men han har spelat i några år. Jag är nybörjare - på tredje året. Har funderat på om man kanske skulle lägga ner projektet, eftersom det går så långsamt att bli bättre. Men så gick vi ut på golfbanan. Och det gick ganska bra. Och det var kul!

Idag var vi inne i centrum och shoppade. Vi tittade mest, men så köpte vi en klänning till mig. Jag kände mig så tjock idag. Varför känner sig kvinnor tjocka? Trots att jag egentligen är ganska liten, så tyckte jag att jag såg fet ut i omklädningsrummens speglar. Konstigt, en fet kvinna, som är för liten för de små storlekarna... Klänningen var i alla fall jättefin - en khakigrön Kennedyklänning - perfekt till sommarbrännan.

På eftermiddagen gick vi ut på golfbanan igen. Idag kände jag mig mer ivrig, men vädret var inget vidare. Det blåste faktiskt halv storm. Slagen på driving range var toppen - eller i alla fall toppen på min nivå! Likadant var det när vi kom ut på banan. Men blåsten och ett iskallt, stickigt regn drev oss från banan. Jag måste memorera känslan - när slagen bara sitter och klubban studsar lätt på fairway och skickar iväg bollen i en hög fin båge. Jag måste komma ihåg känslan, till de dagar när det går sämre...