Betty Blue

Egenvård

Min älskade blir oroad av att höra om mitt plötsligt svikande minne. "Du måste ta hand om dig" säger han. Han vill att jag ska vara snäll mot mig själv och "unna mig" saker. I mitt bedrövliga, förkylda tillstånd står uppmaningen oemotsagd. Jag såsar bort hela lördagen med att göra onödiga, men trevliga saker. Allt går ganska långsamt, för jag är inte på topp och näsan droppar oavbrutet. Jag låter tankarna irra, funderar över samtalet med pappan, som var riktigt bra. Jag småshoppar, tittar på saker, gläds at att känna blomdoft när jag går förbi blomsteraffären, känner den svala vinden mot min kind på vägen hem. Någonstans, djupt inne i mig, växer hoppet.

Ja nånstans i tunneln gryr så småningom morronljuset...det behöver inte vara som för Bob Dylan...typ att man spelar munspel i 30 år utan att uppvisa nåra tecken på förbättring. Det kan gå snabbare med förbättringar på olika fronter i vanliga människors liv...*s* En förbättring kan vara att man helt plötsligt börjar se sej själv som en del av lösningen till ett problem istället för en del av själva problemet. Det hjälper själen på nåt vis. Liksom en omdirigering av strålkastarna. Inte alltid lätt men om man lyckas är det ju en rejäl förbättring. Hoppas att förkylningen förbättrats också och att Du känner Dej väl till mods, hoppfull och mindre frusen. Stor kram.