Vad tar man med sig?
Pappan och jag pratar i telefonen. Två vuxna, förnuftiga människor, som diskuterar med varandra. Har man barn med någon, kan man inte helt välja bort den personen. Man kan skilja sig, gräla, bråka, leva sitt eget liv, men barnen gör att man aldrig kan välja bort den andra helt. Sin mamma kan man tydligen välja bort. I alla fall om man är tonårsdotter.
Nåja, pappan och jag diskuterar pengar och tonåringarnas konsumtionsmönster och behov. Vi pratar om Lilla Mys ihärdiga förkylning och Smulans totala köpmani. De har ju en massa saker och kläder kvar här, säger jag. De behöver inte shoppa så mycket. Varför har de sakerna här? Pappans teori är att tonårsdöttrarna inte ser boendet hos pappan som permanent. Jag är mer tveksam. Vad skulle man själv ta med sig i ett nödläge? Vad skulle man lämna? Vad skulle man sakna? Det mesta går att ersätta, på något vis...
Nåja, pappan och jag diskuterar pengar och tonåringarnas konsumtionsmönster och behov. Vi pratar om Lilla Mys ihärdiga förkylning och Smulans totala köpmani. De har ju en massa saker och kläder kvar här, säger jag. De behöver inte shoppa så mycket. Varför har de sakerna här? Pappans teori är att tonårsdöttrarna inte ser boendet hos pappan som permanent. Jag är mer tveksam. Vad skulle man själv ta med sig i ett nödläge? Vad skulle man lämna? Vad skulle man sakna? Det mesta går att ersätta, på något vis...
Kommentarer
Trackback