Två månader senare
Jag kastar mig hals över huvud från jobbet (alldeles för tidigt, förstås...) för att träffa Smulan och hjälpa henne med tyginköpet. Hon har sagt att hon har träning på kvällen och dessutom vill hem och hämta några prylar emellan. Vi har inte träffats på två månader. Det är faktiskt lite spännande och intressant att träffa sin förlupna tonårsdotter efter två månader...
Vi ses inne vid tygbutiken. Smulan ger mig en snabb kram, men ansiktet är helt nollställt. Vi pratar tyger, klämmer och känner, tittar på knappar och band. Smulan beskriver med trött tonfall hur klänningen ska sys. Inget mönster behövs, säger hon. Hela tiden en nollställd min. Kanske är hon lite nervös? När tyget är inköpt - jag betalar - går vi bort till bilen. Var det någon som sade tack? Smulan har stämt träff med Maggie hemma -slipper alltså spendera så mycket mer tid med mamman. I bilen leker hon med sin nya mobiltelefon. När vi kommer hem kliver hon ur bilen, utan ett ord, och väntar på att jag ska låsa upp ytterdörren åt henne.
Vi ses inne vid tygbutiken. Smulan ger mig en snabb kram, men ansiktet är helt nollställt. Vi pratar tyger, klämmer och känner, tittar på knappar och band. Smulan beskriver med trött tonfall hur klänningen ska sys. Inget mönster behövs, säger hon. Hela tiden en nollställd min. Kanske är hon lite nervös? När tyget är inköpt - jag betalar - går vi bort till bilen. Var det någon som sade tack? Smulan har stämt träff med Maggie hemma -slipper alltså spendera så mycket mer tid med mamman. I bilen leker hon med sin nya mobiltelefon. När vi kommer hem kliver hon ur bilen, utan ett ord, och väntar på att jag ska låsa upp ytterdörren åt henne.
Kommentarer
Trackback