Betty Blue

Jag tror att det ligger något i uttrycket "what goes up, must come down". Det är ju tur att det inte är tvärtom! Jag förmodar att det egentligen är ett mer vetenskapligt uttryck. Kanske har det med gravitationskraften att göra. Du vet - det där med Newton och äpplet som faller. I mitt fall handlar det nog om sinnesstämningar. Igår morse var jag på topp, men idag känner jag mig lite låg. Jag har drömt så förvirrade och förvirrande mardrömmar i natt.

I drömmen var jag ute och letade efter Smulan och Lilla My. Det var mörkt och regnigt ute. Fuktigt och kallt. Gatlyktorna speglade sig i den blöta asfalten, dimman låg tung. Jag stod bakom ett flera meter högt gallerstaket och spejade efter tjejerna. Omgivningen var fallfärdig, husen omkring mig stod med igenbommade fönster och bilarna innanför staketet var rostiga och övergivna. Det kom hela tiden ungdomar gående förbi. Alla gick i samma riktning. En av dem var min pojkvän från tidiga tonåren. När jag såg honom, ropade jag för att fråga om han sett Smulan och Lilla My. Han hörde mig inte, eller ville kanske inte höra, så jag fick ropa flera gånger. Till slut hörde han mig. Han tittade föraktfullt på mig och sade "Jag tänker inte hjälpa dig, för du ville inte ligga med mig..." Sedan tillade han "De är antagligen där borta". Han pekade åt det hållet, dit alla var på väg och gick vidare. Jag försökte hitta en öppning i staketet. Jag ville springa åt samma håll, som ungdomarna för att se vart de var på väg. Jag ville hitta Smulan och Lilla My. Jag hittade ingen öppning...