Lögner och svek
En obehaglig misstanke växer sig allt starkare. Den smakar inte bra, den känns inte bra. Nu förstår jag varför jag har undvikit att läsa Smulans blogg så länge, men jag förstår inte hur jag lyckats blunda för alla andra tecken! Jag hade glömt hur ruskigt elakt hon skrev. Jag har konsekvent sopat undan varje tecken på svek. Jag har kvävt varje fånig misstanke om att tiden kanske bara gjuter olja på vågorna...
Nu börjar tecknen bli för högljudda. Det finns de som misstänker att Smulan ljugit om mig. Låter väldigt illavarslande, men kan vara en förklaring till att ingen sträckt ut en hjälpande hand. Jag frågar försynt om någon kan ge mig en ledtråd. Ja, det kan nog vara så att många lögner florerar, att de har blivit vandringssägner, att vi kanske behöver hjälp att prata och komma tillrätta. Jag blir lätt förvirrad vid antydan om att Smulan kanske inte vågar komma hem. Med tanke på att vi - Smulan och jag - sågs i fredags, blir det ännu mer förvirrande. Men det är också då, som misstanken växer sig starkare. Jag kanske inte är paranoid, som tycker det är konstigt att min kära väninna inte hört av sig efter sin träff med Smulan. Det kanske inte är så konstigt att fröken "glömmer" att kommunicera med mig. Pappan upprördes mycket över mina "metoder" att hantera konflikten med Smulan. Undrar just vilka metoder han har fått sig itutat... Men varför säger ingen något? Varför bara antyda och utgå ifrån att det är så, som tonåringen säger? Varför?
Jag skulle vilja skriva ett sms till Smulan: "Sanningen kommer alltid ikapp dig", men det kan jag inte. Det skulle upplevas som ett hot. Men det är sant, Smulan, du kan inte fortsätta att leverera lögner i all oändlighet. Sanningen kommer ikapp dig - och då måste du handskas med den.
Det kändes svår läsning detta. Jag hoppas verkligen att det inte är som Du tror. Det kan inte vara så. Som jag känner tingens ordning så har Du alltid satt flickornas bästa för ögonen och jag har alltid beundrat Dej för att Du orkat. Jag har själv varit mycket mera slapp...kan tycka att det nog inte blivit så bra alla gånger. Men Du har orkat. Det är svårt med gränssättning för det uppväxande släktet och visst är det mycket lättare att bara "blunda". Och då får man ingen skit heller sen. Lixom dubbel lön på nåt sätt...ingen insats...ingen skit...
Nu ska jag göra en insats med dom s k BIUS-en...en sorts papper som ska levereras inför utvecklingssamtal. Jaja...jag gör en insats...sen är det bara att invänta...skiten. ;-)Kram och godnatt.