Försoning?

Det vore synd att påstå att min älskade var på gott humör. Oklart om han bara var trött och utarbetad, eller om han fortfarande var sur på mig. Det gick bra att skoja och flamsa med tonåringarna, men jag fick bara en torr liten puss - "a peck on the cheek" - när jag kom hem och konversationen var mycket begränsad. Jag beslutade mig för att låta honom vara ifred. Inget skulle bli bättre av en ny konfrontation... Väl i säng lade han sig nära, nära. Kanske en liten försoningsgest? Våra kroppar ångade och värmde varandra av närheten och stängde ut rummets och sinnets kyla. Jag kände att ögonen tårades...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback