Betty Blue

Som vanligt går helgen rasande fort. Söndagen börjar med den obarmhärtiga insikten att vi just förlorat en timme till sommartiden. Å andra sidan är just denna dagen den första riktigt fina vårdagen och framställandet av klockan visar ju bara att vi har sommaren framför oss. Ljuvliga tanke - långa, varma, ljusa dagar. Vi sliter i trädgården, min älskade och jag. Det är tacksamt - man ser resultat direkt - och skönt i solen. Efter lunchen tar vi en promenad längst kanalen. Vi har solen i ryggen. Det luktar jord och damm och grönska. Vi går raskt och låtsas inte om att vinden faktiskt är kall. När vi tar färjan över kanalen, har vi tur och får sittplatser i solen, som värmer våra uppåtvända ansikten. Färjan låter som en trygg gammal traktor. Ljudet blandas med sorlet av röster, cyklar och barnvagnar, som skramlar svagt på däck, och en doft av apelsin. Ett ögonblick tror jag att jag drömmer, men så ser jag mannen som skalar apelsiner åt hela familjen och låter doften omsluta hela den solvarma upplevelsen.