Betty Blue

Det är sent, mycket sent. Jag hoppar av nattbussen, som är full av fnissande, pipande, skrikande, festglada ungdomar. Ensam går jag hem i den gråblåa natten. En enorm hare skuttar makligt emot mig på vägen. När han upptäcker mig, ändrar han diskret kurs och hoppar, utan större brådska, ner i den skuggiga, skyddande slänten. En människa, är en människa, är en människa. Mina klackar klapprar mot asfalten, en svag doft av syren och kaprifol i den svala vinden. "It's way past my bedtime" - jag borde ha sovit för länge sen.