Better safe than sorry
Vart tog det sunda förnuftet vägen? Varför måste jag ständigt vada upp till knäna i galenskap? När ska jag få sluta kämpa för att hålla näsan över vattenytan? Pappan har gjort en total kovändning, vänt inte bara kappan, utan hela sig, efter vinden. Hur dum kan jag bli? Jag trodde i min enorma enfald, att vi var överens, åtminstone i de stora frågorna. Icke, sa Nicke! Nu är vi tillbaks till ruta ett - det är min konflikt, jag ska lösa den, såvida inte ett mirakel helt oväntat skulle inträffa.
Smulan ljuger, så att det troligtvis snart kommer fradga i mungiporna på henne! Och pappan tror henne i allt! Om besöket här hemma i söndags har hon sagt att jag bara försvann när hon kom! Pappan sväljer och gapar efter mer. När jag ifrågasätter, så kommer gamla oförrätter forsande. Påhopp, men inga konkreta exempel eller råd om bot och bättring. Smulan gråter och tjurar och förstör stämningen för Lilla My, pappan och hans flickvän i den trista, hyrda lägenheten. Då får hon åka hem till stan själv och fira midsommar med sin pojkvän! Hon har inga pengar, men en stor skuld till sin pappa. Smulan får låna mera pengar till en flygbiljett. Nu har hon en stor skuld att betala, men inga pengar att betala med... Vad är det för fel med att ibland inse att man inte har råd med allt man vill ha? Är det helt otänkbart att en vuxen bestämmer ibland, när man är sexton år? Nu har Smulan lovat lilla pappsen att sköta sig på midsommar, så att det inte gör något att han är 70 mil bort! Så fantastiskt smidigt!
Lilla My svarar inte på sin telefon, men tar motvilligt pappans när jag haffar henne den vägen. Polisförhöret kan återupptas. Lilla My är som vanligt förkyld, eller halvdålig och hängig. Hon talar med ovanligt gäll röst. Jag funderar på om det är för att hon hör mig dåligt, eller om hon känner sig skärrad av att prata med mig. Själv känner jag mig som ett vrak efter att ha pratat med mina tonåringar och deras pappa. De lever i en helt annan värld nu - med en helt annan världsbild!
Smulan ljuger, så att det troligtvis snart kommer fradga i mungiporna på henne! Och pappan tror henne i allt! Om besöket här hemma i söndags har hon sagt att jag bara försvann när hon kom! Pappan sväljer och gapar efter mer. När jag ifrågasätter, så kommer gamla oförrätter forsande. Påhopp, men inga konkreta exempel eller råd om bot och bättring. Smulan gråter och tjurar och förstör stämningen för Lilla My, pappan och hans flickvän i den trista, hyrda lägenheten. Då får hon åka hem till stan själv och fira midsommar med sin pojkvän! Hon har inga pengar, men en stor skuld till sin pappa. Smulan får låna mera pengar till en flygbiljett. Nu har hon en stor skuld att betala, men inga pengar att betala med... Vad är det för fel med att ibland inse att man inte har råd med allt man vill ha? Är det helt otänkbart att en vuxen bestämmer ibland, när man är sexton år? Nu har Smulan lovat lilla pappsen att sköta sig på midsommar, så att det inte gör något att han är 70 mil bort! Så fantastiskt smidigt!
Lilla My svarar inte på sin telefon, men tar motvilligt pappans när jag haffar henne den vägen. Polisförhöret kan återupptas. Lilla My är som vanligt förkyld, eller halvdålig och hängig. Hon talar med ovanligt gäll röst. Jag funderar på om det är för att hon hör mig dåligt, eller om hon känner sig skärrad av att prata med mig. Själv känner jag mig som ett vrak efter att ha pratat med mina tonåringar och deras pappa. De lever i en helt annan värld nu - med en helt annan världsbild!
Kommentarer
Trackback