Betty Blue

Vi kör genom det vackra landskapet. Vägen är kantad av blåeld, vallmo och guld. Träden står så jämnt och så nära vägkanten, att det känns som om man körde genom en allé. Jag tänker på hur relationen till Smulan successivt har förbättrats och jag känner mig glad över det. Och så tänker jag på Lilla My, som jag inte har träffat på ett halvår nu. Av någon anledning, kanske inspirerad av den vackra utsikten, kommer jag att tänka på när Lilla My föddes. Hon var en helt perfekt liten baby. Så otroligt söt! Varje liten kroppsdel var fulländad, liksom hennes friska hudfärg och fina snusande sömn. Jag ville ha ett syskon till Smulan. Jag fick ett litet underverk.