Betty Blue

Så har tiden rusat iväg igen! Dag läggs till natt, läggs till dag. Troligtvis är det ett gott tecken att jag inte hinner engagera mig i min blogg. Sannolikt är det också nyttigt för mig att inte ägna så mycket tid åt navelskåderi!

Igår kväll träffade jag min älskade och Maggie och Pi inne i stan. Vi promenerade i den ljumma, folkvimlande sommarkvällen. Alla var uppsluppna och på gott humör. Jag berättade att jag mindes en gång för några år sedan, då vi också gick på stan. Det var en ganska kall vinterdag. Pi gick bredvid mig. Plötsligt tog hon min hand och sade: "Jag tycker att du är mycket snällare än pappas förra flickvän". Det var otroligt sött och värmde gott med en tioårings öppenhet och den lilla handen i min. När jag berättade, skrattade min älskade och tjejerna. Mest av alla skrattade Pi. Men det var värme i skratten och det präglade kvällen. Vi åt italienskt. Det var gott. Det var en av de trevligaste kvällar vi haft.




Dagarna har, som sagt, gått fort. Jag har arbetat en massa. Det är mycket som ska vara klart innan semestern. Jag har blivit fångad i en bok - "Jessika Jungs saknad" av Elisabeth Gilek. Trots det avsiktligt slarviga deckarspråket, var den faktiskt svår att lägga ifrån sig. Som vanligt, uppskattade jag inte slutet av boken helt, men boken gav underhållning och spänning och lite verklighetsflykt.