Drömmar
I natt drömde jag att Lilla My bad om ursäkt. Hon kom och sade förlåt, men sedan när jag frågade varför hon bara hade stuckit utan att diskutera det i förväg, så var det som om hon bara försvann igen i någon sorts dimma.
På sätt och vis är det verklighetens Lilla My i ett nötskal. Man får inte ifrågasätta eller ställa krav. Framförallt får man under inga omständigheter kritisera Lilla My. Jag tycker att jag har tassat runt i nästan ett år snart, utan att kritisera. Jag tycker att jag har varit tillåtande på gränsen till det outhärdliga och trots det kom sms:et: " Om Smulan ska bo här så ska jag också det". Här var hos pappan.
Egentligen finns ingen ny konflikt med Lilla My. Egentligen gör hon rätt i drömmen, när hon bara försvinner. Hon har inte bara stuckit, som Smulan. Hon har bara raskt gripit möjligheten att haka på. Men det gör ändå ont, för det finns ingen uttalad anledning till ilskan och avståndstagandet. Ingen förklaring finns, som jag kan förstå.
Pappan säger att tonåringarna inte öser galla över mig. Nej, kan tro det. Vad ska de säga? Tydligen har vaga påhopp förekommit - om att jag alltid är på dåligt humör och att jag alltid jobbar. Jag känner inte igen mig och kan därför inte ändra något. Jag har bett att få prata med tjejerna, men de är helt ovilliga. Lilla My "har inte tid" och Smulan vill inte prata ensam.
I drömmen snurrar Smulan runt i luften. Det är solsken. Solen kastar olikfärgade reflexer, kaskader av ljus, men hon faller, faller!
Det är skönt att vakna till en blågrå vinterdag.
På sätt och vis är det verklighetens Lilla My i ett nötskal. Man får inte ifrågasätta eller ställa krav. Framförallt får man under inga omständigheter kritisera Lilla My. Jag tycker att jag har tassat runt i nästan ett år snart, utan att kritisera. Jag tycker att jag har varit tillåtande på gränsen till det outhärdliga och trots det kom sms:et: " Om Smulan ska bo här så ska jag också det". Här var hos pappan.
Egentligen finns ingen ny konflikt med Lilla My. Egentligen gör hon rätt i drömmen, när hon bara försvinner. Hon har inte bara stuckit, som Smulan. Hon har bara raskt gripit möjligheten att haka på. Men det gör ändå ont, för det finns ingen uttalad anledning till ilskan och avståndstagandet. Ingen förklaring finns, som jag kan förstå.
Pappan säger att tonåringarna inte öser galla över mig. Nej, kan tro det. Vad ska de säga? Tydligen har vaga påhopp förekommit - om att jag alltid är på dåligt humör och att jag alltid jobbar. Jag känner inte igen mig och kan därför inte ändra något. Jag har bett att få prata med tjejerna, men de är helt ovilliga. Lilla My "har inte tid" och Smulan vill inte prata ensam.
I drömmen snurrar Smulan runt i luften. Det är solsken. Solen kastar olikfärgade reflexer, kaskader av ljus, men hon faller, faller!
Det är skönt att vakna till en blågrå vinterdag.
Kommentarer
Trackback