Spiken i kistan
Lilla My har segrat. Hennes sega, envisa, arga kamp har givit henne det hon vill ha. Skolbytet är ett faktum, även om jag inte får någon spontan information om det. Jag mejlar till pappan för att höra om något har hänt. Jo, Lilla My går i ny skola - och det vore bra om hon var skriven hos pappan, som bor i "rätt" kommun. Visst! Varsågod! Visa mig bara var jag ska skriva på! Men minns att med stor makt kommer också stort ansvar...
Jag har förstått att mitt förslag att Lilla My ska hämta hem prylar från sitt rum här - som står kallt och oanvänt, som ett mausoleum - har orsakat missnöje hos den unga damen. (Är någon förvånad?). Jag ringer till dottern och frågar om hon vill ha kvar sina saker i rummet, i den händelse att hon vill flytta in igen. "Nej, verkligen inte!" utbrister Lilla My med förfäran i rösten. Sedan hör jag vreden - och frågar varför hon är så arg på mig. Hon fnyser föraktfullt och låter mig förstå att jag är ännu dummare än hon trodde. Hon vill varken prata med mig, eller om mig, förkunnar hon vresigt. Lilla My antyder att hon har varit arg på mig sedan sexårsåldern. Varför? Det mogna svaret faller som en sten mot marken - därför!
Jag har förstått att mitt förslag att Lilla My ska hämta hem prylar från sitt rum här - som står kallt och oanvänt, som ett mausoleum - har orsakat missnöje hos den unga damen. (Är någon förvånad?). Jag ringer till dottern och frågar om hon vill ha kvar sina saker i rummet, i den händelse att hon vill flytta in igen. "Nej, verkligen inte!" utbrister Lilla My med förfäran i rösten. Sedan hör jag vreden - och frågar varför hon är så arg på mig. Hon fnyser föraktfullt och låter mig förstå att jag är ännu dummare än hon trodde. Hon vill varken prata med mig, eller om mig, förkunnar hon vresigt. Lilla My antyder att hon har varit arg på mig sedan sexårsåldern. Varför? Det mogna svaret faller som en sten mot marken - därför!
Kommentarer
Trackback