Seriös verklighetsflykt
Jag kastar mig hals över huvud in i jobbet. Varje dag säger jag att jag ska varva ner och jobba mer normalt, varje kväll stupar jag i säng. Jag läser maniskt igenom alla femtonhundra sidor (eller vad det nu kan vara) i Milleniumserien och engagerar mig i diskussioner kring böckernas innehåll. Jag tränar målmedvetet och räknar steg. What's next?
Gräset är fortfarande daggvått och gnistrande när jag promenerar till mitt möte vid halv elva. "Luften är hög och klar, som den ska vara en riktig höstdag." Min första gäst säger precis det jag tänker. Jag tittar storögt på honom. Han ler obesvärat, tar en kola ur skålen på bordet och stoppar den med en frånvarande rörelse i munnen. Precis innan lunch! Precis som jag skulle kunna göra i samma situation. Mötet är tätt av dialog och blir kanonbra. Vilken flax!
Gräset är fortfarande daggvått och gnistrande när jag promenerar till mitt möte vid halv elva. "Luften är hög och klar, som den ska vara en riktig höstdag." Min första gäst säger precis det jag tänker. Jag tittar storögt på honom. Han ler obesvärat, tar en kola ur skålen på bordet och stoppar den med en frånvarande rörelse i munnen. Precis innan lunch! Precis som jag skulle kunna göra i samma situation. Mötet är tätt av dialog och blir kanonbra. Vilken flax!
Kommentarer
Trackback