Du är inte ensam
Med förvånan och förskräckelse läser jag en annan tonårsblogg. Tjejen är snart femton. Hon hatar sin mamma. "Du kan inte kontrollera mig och min utveckling. Du kan gott hålla käft" - ungefär så är tonen. Jag tycker att det är så beklämmande. Det är så förvirrande med tonårsilska. Så många hårda ord... Men det visar att jag inte är ensam. Jag trodde jag var lyckligt lottad, som kunde reda ut konflikterna. Att jag hade döttrar som inte vände på klacken, smällde igen ytterdörren och stängde av mobiltelfonen. Men det visar sig att ilskan har pyrt i lönndom och nu när måttet är rågat, så låtsas de att jag är död. Och bor hemma hos pappan. Bara.
Kommentarer
Trackback