Vilodag
Frisk som en nötkärna
Golfpremiär
Idag var vi inne i centrum och shoppade. Vi tittade mest, men så köpte vi en klänning till mig. Jag kände mig så tjock idag. Varför känner sig kvinnor tjocka? Trots att jag egentligen är ganska liten, så tyckte jag att jag såg fet ut i omklädningsrummens speglar. Konstigt, en fet kvinna, som är för liten för de små storlekarna... Klänningen var i alla fall jättefin - en khakigrön Kennedyklänning - perfekt till sommarbrännan.
På eftermiddagen gick vi ut på golfbanan igen. Idag kände jag mig mer ivrig, men vädret var inget vidare. Det blåste faktiskt halv storm. Slagen på driving range var toppen - eller i alla fall toppen på min nivå! Likadant var det när vi kom ut på banan. Men blåsten och ett iskallt, stickigt regn drev oss från banan. Jag måste memorera känslan - när slagen bara sitter och klubban studsar lätt på fairway och skickar iväg bollen i en hög fin båge. Jag måste komma ihåg känslan, till de dagar när det går sämre...
Springtime
Räddningen
Idag är jag så seg och slö. Borde egentligen spritta i hela kroppen, eftersom det här är min tredje lediga dag i rad. Har sprungit utomhus de senaste gångerna. Igår var det jätteskönt - lite svalt och friskt. Idag är det iskallt ute! Inte alls lockande... Löpbandet blir min räddning! Jag springer i en halvtimme. Foten känns förvånansvärt bra. Efter löpturen känns hela jag förvånansvärt bra! 
Ett steg till
Löpsteg
Svettigt värre
- mera sömn
- mera protein
- mindre socker
Snart dags för lite skönhetssömn, alltså!
Träning utomhus
En härlig dag, som den här, med torra gator, blå himmel och en antydan till vårbris, kändes det oemotståndligt att ta en tur utomhus. Det var fruktansvärt länge sedan jag sprang "på riktigt", dvs ute. Tur eller gammal vana - lagom mycket kläder - och så bar det iväg. Först kändes foten helt stel, oroväckande stel, men efter ca 10 minuter kändes den riktigt normal. Jag avskyr sådana där påminnelser om ålder och skador, och den där lilla naggande oron inför framtiden, som det för med sig. Men som sagt, efter ca 10 minuter gick allt som det skulle. Det var precis så härligt att få springa ute, som jag hade föreställt mig! En dryg halvtimme med vinden i ansiktet, olika dofter och känslan av att vara riktigt stark!
Intervaller
Visst finns det hopp
Kände mig stark på träningen idag. Jippie! Än finns det hopp!
Redo för nya friska tag
Jag har låtit mig inspireras av ett träningsprogram, som låter skoj. Man ska springa kort och snabbt och på så sätt bli starkare och snabbare. Låter bra!
Om utseende
"Inget är så viktigt som hur vi ser ut... inuti."
Av vikt
Träningen har gått så trögt. Först var det förkylningen och sedan dess känner jag mig svag. Blir trött så fort. Kan jag ha gått ner i vikt? Ska smyga ner och väga mig på tonåringarnas våg, nu när de inte är hemma. Just vägning är hysteriskt känsligt. Minsta möjlighet till feltolkningar av viktfrågor sväljs glupskt. Tänk om jag väger mindre än de gör - katastrof!
Trist att det här med mat och vikt ska vara så laddat. Fast det är klart, tonåringarna matas hela tiden med retuscherade bilder och glada, massmediala tips om hur stjärnorna håller sig smala.
"Min förbjudna lista över mat var längre än jultomtens önskelista" läser jag i Fitness Magazine. En kåsör. Hon har kommit över det nu.
"Ja gud, vad mycket det var som man inte tillät sig själv! Det kommer jag ihåg" säger miss Lizzy. Det var inte så länge sedan hon var tonåring. Hon är jättesöt - kurvig och slank utan att vara mager. Hoppas att tonåringarna kommer igenom det här stadiet fort...
