Seriös verklighetsflykt
Jag kastar mig hals över huvud in i jobbet. Varje dag säger jag att jag ska varva ner och jobba mer normalt, varje kväll stupar jag i säng. Jag läser maniskt igenom alla femtonhundra sidor (eller vad det nu kan vara) i Milleniumserien och engagerar mig i diskussioner kring böckernas innehåll. Jag tränar målmedvetet och räknar steg. What's next?
Gräset är fortfarande daggvått och gnistrande när jag promenerar till mitt möte vid halv elva. "Luften är hög och klar, som den ska vara en riktig höstdag." Min första gäst säger precis det jag tänker. Jag tittar storögt på honom. Han ler obesvärat, tar en kola ur skålen på bordet och stoppar den med en frånvarande rörelse i munnen. Precis innan lunch! Precis som jag skulle kunna göra i samma situation. Mötet är tätt av dialog och blir kanonbra. Vilken flax!
Gräset är fortfarande daggvått och gnistrande när jag promenerar till mitt möte vid halv elva. "Luften är hög och klar, som den ska vara en riktig höstdag." Min första gäst säger precis det jag tänker. Jag tittar storögt på honom. Han ler obesvärat, tar en kola ur skålen på bordet och stoppar den med en frånvarande rörelse i munnen. Precis innan lunch! Precis som jag skulle kunna göra i samma situation. Mötet är tätt av dialog och blir kanonbra. Vilken flax!
Iskallt
Efter en fantastisk helg med långpromenader i shorts och linne i solskenet, vaknar jag till en kylig morgon. Luften är hög och klar, himlen kornblå. Om man hamnar i direkt solljus känner man värmen, men vinden är isande kall. Höst... Jag är förbluffande trött, trots dagens vackra inramning. Kanske en reaktion på samtalet med Lilla My?
Än en gång är det dags för mig att ta mig samman och gå vidare. Jag gläds åt min älskade, åt Maggie och Pi, åt jobbet och att Smulan vill komma tillbaks in i mitt liv. Hon har faktiskt visat god vilja och varit med mig i flera sammanhang på sistone. Hon verkar trivas ganska bra med livet, träningen och skolan, men hon vill bo deltid med mig igen. Det kommer att bli en ganska jobbig process, misstänker jag. Smulan har raskt travat ut i en annan ände av den moraliska bubblan. För henne är det självklart att styra sin dag och sitt liv som hon vill, utan att fråga eller ifrågasättas. För henne är berusade vuxna en fredagskväll, eller rökfyllda sällskap och rum, ett scenario som inte känns udda. Smulan pratar utan betänkligheter om hur hon blir bjuden på vin av pojkvännens mamma. Jag vill inte att det ska vara norm för min sextonåriga dotter, men i dagsläget kan jag inte göra så mycket. Smulan är nog inte riktigt medveten om det, men vi har en stor förtroendeklyfta, som måste lappas och lagas. Vi börjar när vi ses på fredag.
Än en gång är det dags för mig att ta mig samman och gå vidare. Jag gläds åt min älskade, åt Maggie och Pi, åt jobbet och att Smulan vill komma tillbaks in i mitt liv. Hon har faktiskt visat god vilja och varit med mig i flera sammanhang på sistone. Hon verkar trivas ganska bra med livet, träningen och skolan, men hon vill bo deltid med mig igen. Det kommer att bli en ganska jobbig process, misstänker jag. Smulan har raskt travat ut i en annan ände av den moraliska bubblan. För henne är det självklart att styra sin dag och sitt liv som hon vill, utan att fråga eller ifrågasättas. För henne är berusade vuxna en fredagskväll, eller rökfyllda sällskap och rum, ett scenario som inte känns udda. Smulan pratar utan betänkligheter om hur hon blir bjuden på vin av pojkvännens mamma. Jag vill inte att det ska vara norm för min sextonåriga dotter, men i dagsläget kan jag inte göra så mycket. Smulan är nog inte riktigt medveten om det, men vi har en stor förtroendeklyfta, som måste lappas och lagas. Vi börjar när vi ses på fredag.
Spiken i kistan
Lilla My har segrat. Hennes sega, envisa, arga kamp har givit henne det hon vill ha. Skolbytet är ett faktum, även om jag inte får någon spontan information om det. Jag mejlar till pappan för att höra om något har hänt. Jo, Lilla My går i ny skola - och det vore bra om hon var skriven hos pappan, som bor i "rätt" kommun. Visst! Varsågod! Visa mig bara var jag ska skriva på! Men minns att med stor makt kommer också stort ansvar...
Jag har förstått att mitt förslag att Lilla My ska hämta hem prylar från sitt rum här - som står kallt och oanvänt, som ett mausoleum - har orsakat missnöje hos den unga damen. (Är någon förvånad?). Jag ringer till dottern och frågar om hon vill ha kvar sina saker i rummet, i den händelse att hon vill flytta in igen. "Nej, verkligen inte!" utbrister Lilla My med förfäran i rösten. Sedan hör jag vreden - och frågar varför hon är så arg på mig. Hon fnyser föraktfullt och låter mig förstå att jag är ännu dummare än hon trodde. Hon vill varken prata med mig, eller om mig, förkunnar hon vresigt. Lilla My antyder att hon har varit arg på mig sedan sexårsåldern. Varför? Det mogna svaret faller som en sten mot marken - därför!
Jag har förstått att mitt förslag att Lilla My ska hämta hem prylar från sitt rum här - som står kallt och oanvänt, som ett mausoleum - har orsakat missnöje hos den unga damen. (Är någon förvånad?). Jag ringer till dottern och frågar om hon vill ha kvar sina saker i rummet, i den händelse att hon vill flytta in igen. "Nej, verkligen inte!" utbrister Lilla My med förfäran i rösten. Sedan hör jag vreden - och frågar varför hon är så arg på mig. Hon fnyser föraktfullt och låter mig förstå att jag är ännu dummare än hon trodde. Hon vill varken prata med mig, eller om mig, förkunnar hon vresigt. Lilla My antyder att hon har varit arg på mig sedan sexårsåldern. Varför? Det mogna svaret faller som en sten mot marken - därför!
Facing facts
Lilla My ska på utvecklingssamtal i skolan. Pappan och jag ska följa med. Det är första gången på nästan sju månader som jag ska få se min yngsta dotter i verkliga livet. Lite spännande, faktiskt... Men det finns några problem med situationen:
1. Lilla My vill inte gå på utvecklingssamtal
2. Lilla My vill inte gå i den skolan över huvud taget, utan driver en organiserad kampanj mot sin pappa för att få börja i skolan som ligger 200 m från hans bostad
3. Lillas Mys agg mot sin mamma - mig - har under de gångna månaderna vuxit sig till ett rent och skärt - eller kanske nattsvart? - hat.
Kvällen innan samtalet öppnar jag mailet från Lilla My; "Det skulle vara mycket enklare om du inte kom. Så slipper jag se dig!". Meddelandet flyger ut som en örfil från skärmen. Det är solklart - och chockerande. Jag vidarebefordrar det till pappan för kännedom.
Vägen tillbaka
Australien var stort, häftigt och annorlunda. Det kändes synd att min älskade inte var där, så att vi kunde uppleva det tillsammans... Resan var otroligt lång och när jag kom hem var jag dunderförkyld - vinterväder, luftkonditionering och flygluft hade tagit ut sitt. Men det var det värt! På något sätt blev Australien en vändpunkt och en nystart. När jag kom hem, förkyld och eländig, men upprymd av alla intryck och ny kunskap, ägnade jag mig helhjärtat åt återhämtning. Det blev inget tjuvkikande i jobbmejlen, ingen blogg, inga trötta röda ögon. Skön och välbehövlig vila!
